| Your
Position:Home>>poem & lyric --t>>1-5000>> |
Lingonrap LYRICS |
| source:Truck Stop Love Time:2005-08-10 |
| |
Vi hade lämnat vår bil så där en sju åtta mil
upp efter vägen som går emellan Töre o Gällivare
bar det av ifrån vägen o jag tänjde på stegen
o påsar i fickorna o konten på ryggen
Rustad till tänderna med hinkar i händerna
för där borta i fjärran fanns en lovande glänta
o det svikta i knäna där jag gick mellan träna
Vänta!
det var då som jag hörde hur hon ropade -
Här finns det bär!
av det lilla som där fanns
Stanna nu!
sa min fru o börja plocka här o där
Sen!
svara jag men vi ska väl ändå söka lite än
Lilla vän!
om det finns nån annan stans
O sedan så småningom så gav hon efter o kom
och jag tog täten o liksom bana väg i terrängen
över myr o morän o moras bar det hän o jag gick först
mig att tuvorna skulle ge belöning med ränta
o min fru hon kom bakefter på slängen
då såg jag en sänka där jag väl kunde tänka
så jag for som en älg emellan björksly och sälg
Vänta!
det var då som jag hörde hur hon ropade -
Här finns det bär!
Stanna nu!
av det lilla som där fanns
sa min fru o börja plocka här o där
Sen!
Lilla vän!
svara jag men vi ska väl ändå söka lite än
om det finns nån annan stans
Men jag lyckades locka henne att sluta plocka
o gå vidare för jag sa man kan aldrig veta
vad som finns längre bort i fall man går alltför kort
o inte hittar man nånting om man inte vill leta
o en sann visionär är väl inte den som begär
att dom segrar han vinner alltid är lättförtjänta
det var då som jag hörde hur hon ropade -
men med vilja av stål strävar han mot sitt mål
Vänta!...
När sen jag satt där och glodde hur hon gneta o gnodde
runt mellan lingonen som växte helt solo
Ja då såg jag mitt liv i ett nytt perspektiv
o jag förstod Mao-Tse-Tung, Karl Marx o Marco Polo
o alla andra personer med stora visioner
Ja även Reefat El-Sayed med sitt Fermenta
såg väl himmelen skymta medan alla förkrympta
förgrämda förskräckt stod o ropade -
Vänta!
med orons igelkott i våra sargade bröst
Ja vi är några få som jämt tvingas gå
o i stiglöst land går vi väl vilse ibland
när vi söker oss fram emot ropandets röst
Men dom flesta dom gnetar o sliter o stretar
förnöjsamt o lämnar väl aldrig sin glänta
men när skymningen faller o fäller sitt galler
Ja då står dom där inne o ropar sitt -
Vänta!
|
|
|
[TOP]
|
|
|
|
|
